Den polyvagala teorin

Det autonoma nervsystemet har två grenar: den sympatiska grenen (gasen) och den parasympatiska grenen (bromsen). År 1994 presenterade forskaren Stephen Porges det han kom att kalla den polyvagala teorin, där han beskriver hur det parasympatiska nervsystemet i sin tur kan delas upp i två så kallade vagussystem: det främre parasympatiska systemet (det mylienerade ventrala vagussystemet) och det bakre parasympatiska systemet (det omylienerade dorsala vagussystemet). Porges konstaterade därmed att vi har två bromssystem: det främre som leder till lugn och det bakre som leder till förstelning eller förlamning.

När vi är med om en händelse som överväldigar, som fyller oss med rädsla och maktlöshet och som får oss att uppleva oss ensamma och utlämnade, aktiveras kroppens stress- och farorespons. Faroresponsen vill få oss att söka trygghet. Om ingen trygghet finns, startar kroppen en mängd processer för att få oss att fly eller försvara oss.  Om vi inte kan fly eller försvara oss går kroppen in i en frysreaktion. Frysreaktionen är egentligen två olika reaktioner: en som leder till förstelning (kroppen blir spänd) och en som leder till förlamning (kroppen faller ihop). I förstelnings- och förlamningstillståndet blir energin – traumaenergin – som flykt- och försvarsreaktionen utlöste, kvar i kroppen. Det är det som är traumatiseringen.

Stress- och faroresponsen kan utifrån den polyvagala teorin förklaras med en bild av en stege, där vi kan se hur vi dagligen rör oss mellan de olika tillstånden i det autonoma nervsystemet. 

Det främre parasympatiska systemet, som jag väljer att kalla lugn-och-ro-bromsen, bromsar oss på ett gott sätt och gör att vi känner oss lugna, trygga, nöjda, lekfulla och blir socialt engagerade. Systemet kallas också det sociala engagemangssystemet. Det är aktiverat när vi känner oss trygga och får oss också att söka trygghet hos andra. Det bakre parasympatiska systemet panikbromsar oss när vi inte kan fly eller försvara oss och gör att vi förstelnas i skräck eller förlamas i uppgivenhet. Jag kallar det systemet för panikbromsen.

Det sympatiska nervsystemet är inte uppdelat i två grenar på samma sätt, men vi kan se att vi när vi är aktiva och i kontakt med det främre parasympatiska systemet går in i en kreativ aktivitet där vi är nyfikna och lekfulla, medan vi när vi är aktiva och det bakre parasympatiska systemet är på väg att slå till hamnar i en orolig aktivitet där vi går in i ett flykt- och försvarstillstånd där oro, rastlöshet och ibland ångest och aggressivitet tar över.