Begreppet interpersonell neurobiologi började användas av Daniel Siegel på 1990-talet för att sammanlänka kunskap från flera vetenskapliga områden som visar hur hjärnan, vårt medvetande och våra relationer påverkar varandra och utvecklas i samspel med varandra. Ibland används begreppet relationernas neurovetenskap.

I relationer utvecklas människans medvetande (på engelska används ordet ”mind”) och många av hennes förmågor. Våra relationer, speciellt när vi är barn men även under resten av livet, påverkar vårt nervsystem och därmed en mängd av kroppens och hjärnans funktioner. För barnet är det livsviktigt att ha nära relationer med trygga vuxna som känner in barnet och möter barnets behov. Frånvaron av trygga vuxna kan påverka hjärnans och nervsystemets utveckling, vilket i sin tur påverkar beteende, social kompetens och förmågan att återhämta sig efter stressande och traumatiserande situationer.

Ett nyckelord i interpersonell neurobiologi är integrering. Integrering handlar om att länka ihop delar till en helhet. Interpersonell neurobiologi vill visa att psykisk hälsa handlar om integration mellan medvetandet, kroppen, hjärnan, nervsystemet och våra relationer. Medvetandet reglerar information både mellan våra hjärnor och inom våra hjärnor utifrån vad vi upplever och vad vi har upplevt i våra relationer. Vår hjärna, vårt medvetande och våra relationer påverkar hela tiden varandra. Våra relationer skapar och omskapar våra hjärnor och nervsystem under hela vårt liv.

Siegel har under de senaste trettio åren samlat forskare för att ge möjlighet till integration mellan de teorier som utvecklats inom dessa forskningsområden.