Jag erbjuder psykoterapi för traumatiserade barn och vuxna genom den traumaåterhämtningsmodell jag utvecklat som jag kallar Trygghetsberättelser. Trygghetsberättelser skiljer sej en del från många andra traumabearbetningsmodeller, bland annat genom att vi inte går in i detalj på det som hände, utan i stället fokuserar på vad som hade kunnat ge trygghet under och efter den traumatiserande händelsen. Vi utforskar också hur kroppen påverkats av traumatiseringen och vi hjälper minnet av traumahändelsen att komma till ro genom att skapa en berättelse om det som hände och om den trygghet som hade behövts.
Trygghetsberättelser kan erbjudas till både barn, tonåringar och vuxna, till enskilda och till par och familjer. Många upplever att de fått stor hjälp redan efter en första session. Trygghetsberättelser kan också användas av föräldrar och andra trygga vuxna som vill hjälpa sina barn eller andra vuxna.
Här är en sammanfattning av vad trauma och traumaåterhämtning är och hur Trygghetsberättelser fungerar:
När vi är med om en händelse som överväldigar mej, som fyller mej med rädsla och hjälplöshet, och där jag inte har en trygg person bredvid mej, utlöses en traumareaktion i kroppen. Reaktionen är till för att hjälpa min kropp att kunna fly eller försvara mej. Om jag inte kan fly eller försvara mej förstelnas jag i stället, och all energi som traumareaktionen utlöser, blir kvar i min kropp.
Många barn och vuxna har varit och är med om händelser som överväldigat dem, där de inte haft någon trygg person hos sej utan känt rädsla och övergivenhet. För barn är det extra viktigt att ha en trygg vuxen hos sig under svåra händelser. Eftersom barn sällan kan fly eller försvara sej, blir traumaenergin kvar i deras kroppar, vilket leder till olika beteenden och symtom. Det gäller barn som mobbas, som varit med om krig, som utsatts för våld eller sexuella övergrepp, som varit med om olyckor och naturkatastrofer, som varit med om medicinska undersökningar eller ingrepp där de kände sej utlämnade, men det kan också vara mer vardagliga situationer där barnet gång på gång känt sej övergivet utan möjlighet att få närhet och trygghet från en vuxen.
För tio år sedan kände jag ett behov av att utveckla en traumaåterhämtningsmodell som vuxna som befinner sej i barns närhet och som lever tillsammans med barn kan använda sej av för att hjälpa barn och tonåringar att bearbeta det de varit med om, få hjälp att få ut traumaenergin ur kroppen, och få uppleva trygghet. Jag kom att kalla modellen för Trygghetsberättelser och den fungerar bra med både barn, tonåringar och vuxna. I den forskning jag tog del av framkom några viktiga aspekter:
– Det första en truamatiserad person – barn, tonåring eller vuxen – behöver är att känna att det finns en trygg person som ger närhet, som bryr sej om, som beskyddar, och som den traumatiserade kan knyta an till. Den trygga personen behöver finnas kvar, och finnas med under bearbetningen och återhämtningen.
– Den traumatiserade behöver veta att hens beteenden, känslor och tankar är normala när man har varit med om något överväldigande.
– Det kan vara svårt att prata om en händelse som utlöst ett trauma. Det är därför bra om både barn, tonåringar och vuxna kan få uttrycka med lek, drama, bilder, musik och andra kreativa språk det de varit med om. De kreativa uttrycken får sedan under processen ord. Då aktiveras båda hjärnhalvorna vilket är en förutsättning för att händelsen ska integreras i den övriga livsberättelsen. Det är först då händelsen ”kommer till vila”.
– Den traumatiserades berättelse behöver inte vara detaljerad eller omfattande. Det viktiga är att den traumatiserade känner i kroppen vad den kände då.
– Berättelsen behöver hitta en fortsättning, som leder till trygghet. Tryggheten kan fantiserads in genom frågorna: ”Om någon hade kunnat komma och hjälpa dej, vem hade kommit?”, ”Vad hade den personen eller det djuret (den fantiserade trygghetspersonen eller det fantiserade trygghetsdjuret) gjort?”, och ”Hur hade det känts?”. När den traumatiserade fantiserar in trygghet händer något med minnet. Man minns fortfarande det hemska som hände, och kanske minns det ännu bättre när det nu finns trygghet i minnet, men minnet överväldigar inte längre. När vi fantiserar aktiveras samma nervbanor i hjärnan som om vi är med om det fantiserade på riktigt, och därför kan minnet genom fantiserad trygghet komma till ro.
– Eftersom traumat är en fysisk reaktion i kroppen som ger massa överskottsenergi är det en hjälp för den traumatiserade att få röra på sej innan, under och efter berättandet.
– När den traumatiserade får höra sin berättelse återberättas av en vuxen med en lugn röst – både det som var hemskt och den fantiserade tryggheten – så känns inte minnet så farligt längre. Den traumatiserade behöver få höra: ”Det är över nu.” Som en hjälp att förstå det, kan återberättelsen avslutas med en fortsatt berättelse om vad som hänt efter händelsen som utlöste traumat.
Trygghetsberättelser kan sammanfattas i 10 steg:
Förarbete:
- Steg 1: Identifiera en eller flera personer, helst vuxna, som den traumatiserade känner sig trygg med, och låt dem lära sig om trygghetsberättelser.
- Steg 2: Lär dig hur traumatiserade kan stabiliseras och grundas om de traumatiserande minnena blir överväldigande.
- Steg 3: Samla några fakta om sådant som hänt innan och efter den traumatiserande händelsen. Dessa fakta används sedan i trygghetsberättelsen för att sätta händelsen i sitt sammanhang.
Berättande:
- Steg 4 – Den traumatiserades traumaberättelse:
Lyssna till berättelsen och ge den traumatiserade möjlighet att uttrycka sin berättelse på kreativa sätt. Berättelsen behöver inte vara detaljerad. Hjälp den traumatiserade att fokusera på hur det kändes i kroppen.
- Steg 5 – Den traumatiserades fantiserade trygghetsberättelse:
För berättelsen till trygghet, genom att låta den traumatiserade i fantasin bjuda in trygga personer/djur/varelser i händelsen. Iaktta vad den fantiserade trygghetspersonen gör och säger. Hjälp den traumatiserade att fokusera på hur det känns i kroppen när trygghetspersonen kommer in och hjälper.
- Steg 6 – Den traumatiserades segerhandling:
Ge den traumatiserade möjlighet att få utlopp för traumaenergin, genom att fråga om det är någon rörelse hen vill göra med sin kropp eller om det är något hen vill säga/skrika – en segerhandling! Gör rörelsen tillsammans. Skrik tillsammans.
- Steg 7 – Den trygga personens återberättande av den traumatiserades traumaberättelse, trygghetsberättelse och segerhandling, invävd i en tidsberättelse:
Återberätta den traumatiserades berättelse: traumaberättelsen, den fantiserade trygghetsberättelsen och segerhandlingen, invävd i en tidsberättelse om sådant som hände innan och efter den traumatiserande händelsen. I berättelsen kan viktiga budskap vävas in, som “Du är normal.”, “Du är värdefull.”, “Det var inte ditt fel.”.
Ibland behöver berättandet börja med en återberättelse. Den trygga personen får då berätta det den vet av traumaberättelsen, insatt i ett tidssammanhang och med viktiga budskap invävda. När den traumatiserade fått höra sin traumaberättelse berättad med en trygg röst i ett tryggt sammanhang kan det vara lättare att fortsätta berättandet från steg 4.
Efterarbete:
- Steg 8: Utforska tillsammans vad den traumatiserade kommit att tänka om sej själv och världen utifrån den traumatiserande händelsen. Identifiera vilka tankar som inte är hjälpsamma, och ersätt dem med hjälpsamma tankar.
- Steg 9: Utforska tillsammans vilka känslor som den traumatiserande händelsen lämnat kvar – skuld, skam, ilska, rädsla. Utforska vad som gått förlorat och hitta vägar att uttrycka och bearbeta sorgen.
- Steg 10: Fira att det är över, skapa strategier, hjälp den traumatiserade att utforska när och hur hen behöver sätta gränser och söka skydd, och hjälp den traumatiserade att hitta tillhörighet, trygghet, glädje och hopp.
På www.safetystories.se kan du läsa mer om Trygghetsberättelser, både på svenska och på engelska. Du kan också läsa mer i boken Trygghetsberättelser. Från trauma till trygghet som nu också finns på engelska. Kontakta mej på ulrika.ernvik@gmail.com om du vill delta i utbildning, handledning eller få uppleva Trygghetsberättelser.